Vad har fått EU och Sverige att gå på tidernas största miljöbluff och göra den till en integrerad del av sin miljöpolitik? Vid en närmare titt framträder inte bara Sveriges regering utan även Romklubbens före detta ordförande, Anders Wijkman, som tongivande påverkare.
Den politiska kameleonten Anders Wijkman – tidigare moderat, kristdemokrat och numera miljöpartist – driver på för en miljöpolitik som kommer att bli oerhört kostsam både för miljön och ekonomin. Foto: Per Mosseby. Licens: Attribution 4.0 International (CC BY 4.0).
Efter att Miljöpartiet kom i regeringsställning 2014 har Sverige anammat avfallsmodellen Cirkulär Ekonomi och även fått med EU på det cirkulära tåget. Cirkulär Ekonomi är en avfallsmodell från 1977 som bygger på att allt som tillverkas ska ingå i ett slutet kretslopp, återvinnas och bli till nya produkter. Eftersom modellen ifrågasätter energiutvinning ur avfall, gäller inte längre det mest miljösmarta alternativet. Nu ska allt återvinnas till vilket pris som helst.
År 2016 gjorde Anders Wijkman (före detta ledamot av Europaparlamentet och ordförande för bland annat Romklubben (Club of Rome, COR) och World Future Council) en studie för Romklubben baserad på modeller som förutspådde positiva effekter på klimat, miljö och ekonomi. Han påtalade även engagemanget från EU-kommissionen som resulterade i Circular Economy Package.
en psykodynamisk renässans
Anders Wijkman hoppade tidigt på det cirkulära tåget och har använt hela sitt inflytade för att få miljöbluffen att framstå som rumsren. Han har bland annat övertygat EU-kommissionen som nu anpassar lagstiftningen. Foto: Christian Wagner, @wagner2074, Unsplash.
Samtidigt som Wijkman var ordförande för Romklubben var han ordförande för EU-sektionen av GLOBE – ett anglo-amerikanskt projekt för att representera politiska och ekonomiska intressen från främst Storbritannien, USA och Nederländerna. 2012 samlades 300 parlamentariker från 86 länder i GLOBE:s World Summit for Legislator. 2018 fanns det 27 GLOBE-avdelningar över hela världen som samordnades från huvudkontoret i Bryssel. Inför G8-toppmötet i Gleneagles hade psykoanalytikern David Wasdell förberett dokumentet ”Global Warning”. Några månader efter G8-mötet inbjöds han till Romklubbens årliga möte. Han menade att Romklubben hade den högsta ”kompetensen” att föra ut budskapet till världssamfundet eftersom dess nätverk är så omfattande.
Några av de råd Wasdell gav vid detta möte:
Utlys en global nödsituation
Fastslå att för mycket koldioxid är ett ”ekologiskt gift” som kan få ödesdigra konsekvenser för den globala biosfären
Utveckla institutionella instrument för att hantera omställningen
Utveckla så snabbt som möjligt en strategi som för världen till ”nollutsläpp” av koldioxid
Avslutningsvis proklamerade Wasdell att planetens överlevnad kräver en ”psykodynamisk renässans”: ”Nu är det dags för alla människor att komma till planetens räddning. Världens framtid ligger i våra händer.”
Organisationer som Romklubben och GLOBE vänder upp och ned på de vanliga demokratiska spelreglerna som innebär att politiker lyssnar på väljarnas önskemål och implementerar dem efter bästa förmåga. Istället används olika tekniker för att manipulera opinionen att anpassa sig efter elitens intressen. Foto: Unsplash, Markus Spiske @markusspiske.
I GLOBE samlas fortfarande parlamentariker från i stort sett hela det politiska etablissemanget under ett paraply och med en gemensam agenda som de genomdriver i sina respektive lagstiftande församlingar, inklusive EU-parlamentet. I Jacob Nordangårds bok ”Rockefeller – En klimatsmart historia” finns en bra beskrivning av hur man arbetar: Först bestäms målet – därefter påverkas väljarbasen av medier via olika miljöorganisationer och aktivistkampanjer. Politikerna svarar sedan på den allmänna opinion som dyker upp och implementerar de åtgärder som bestämdes i början. Detta vänder upp och ned på de vanliga demokratiska spelreglerna som innebär att politikerna lyssnar på väljarnas önskemål och implementerar dem efter bästa förmåga. Istället används olika tekniker för att manipulera opinionen att anpassa sig efter elitens intressen. Förfarandet kringgår därmed demokratin och representerar snarare en totalitär och centralstyrd ordning.
Numera är Anders Wijkman aktiv som vd för företagsforumet Circular Sweden och har nyligen utsetts till ordförande för programkommittén för Sveriges forskningsprogram om klimat. Detta på uppdrag av forskningsrådet Formas, där Sveriges regering väljer 8-9 ledamöter i styrelsen. I denna roll kommer han fortsätta utöva starkt inflytande över svensk miljöpolitik.
sverige satsar på deponier och dyrare el
Redan 2003 förbjöd Sverige deponier och investerade istället i energiutvinning. Inom Europa utvinner nu Sverige mest energi ur sitt avfall, närmare bestämt 3 MWh/ton. Vi har 32 värmekraftverk där avfallet genererar värme till 1250000 lägenheter, el till 680000 lägenheter och 74610 MWh fjärrkyla, till och med vår avföring blir till energi. Efter förbudet mot deponi har Sverige dessutom minskat utsläppen av växthusgaser från avfallet med mer än 50 procent. Genom energiutvinning har det medfört en besparing på hela fem miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Dessvärre har Sverige, efter att Miljöpartiet kom i regeringsställning 2014, i stället anammat avfallsmodellen Cirkulär Ekonomi – en miljöbluff som hindrar energiutvinning ur avfall. Det för in Sveriges miljö- och energipolitik på ett helt nytt spår som tar oss bort från vår unika avfallsteknologi. Med Isabella Lövin som miljö- och klimatminister drivs frågan numera under devisen Klimatklivet och regeringen har redan satsat 50 miljarder kronor på detta projekt. Detta innebär att man sakta men säkert börjar montera ned värmekraftverken och bygga deponier.
I Malmö har förra ordföranden för Sysav, Göran Holm, stått för en strikt affärsmässig linje med målet att hålla nere avfallstaxorna, men nu har före detta M-kommunalrådet Anders Berngarn tagit över ordförandeklubban och vill att Sysav ska ligga i framkant när det gäller återvinning:
”Sysav ska in i en mer cirkulär ekonomi och jobba med nya lösningar. Vi ska gå från att kalla avfall för avfall till att kalla det för en resurs”, förklarar Berngarn.
Om Sverige valt att exportera sin avfallsteknologi hade vi ur det globala avfallet kunnat erhålla cirka 25500 TWh elektricitet. Det hade räckt till att ersätta i stort sett all elproduktion – inte bara från fossila bränslen som olja, kol och gas utan även från kärnkraft, vatten, vind och sol. Illustration: Rickard Grönkvist.
Förutom att lägga ned värmekraftverken avvecklas nu också kärnkraften. Barsebäck, som lades ner 2009, har man under elva år ännu inte lyckats ersätta fullt ut. I stället måste Sverige importera smutsig el från Polen och Danmark. Flera företag, som Ecolean och Pågen, har tidigare hejdats i sina planer på expansion i Skåne då det inte går att garantera tillräckligt med el. Samtidigt är ett elslukande datacenter på gång att byggas i Staffanstorp av Microsoft. Kommer det att finnas ström som motsvarar behovet? Förmodligen inte. Redan i sommar har södra Sverige drabbats av akut elbrist och man har tvingats starta reservkraftproduktion i Karlshamns oljekraftverk. I Södra Sverige kostar elen 2 kr/kWh medan man i Norrland samtidigt betalar 13 öre/kWh.
Med denna miljöpolitik förstår man varför miljö- och klimatminister Isabella Lövin och arbetsmarknadsminister Per Bolund har lagt 6–7 miljarder kronor på ellyxbilar i miljonklassen, där 30 procent av vagnparken har försvunnit utomlands. Det förklarar också varför vi i Sverige lägger 300 miljoner kronor på ”plastproblemet” i Asien, som i själva verket är ett avfallsproblem. Dessutom har Per Bolund lagt 1,5 miljarder kronor på elcyklar och laddstolpar samt miljoner på kurser där deltagarna får bota sin klimatångest, laga veganmat och lära sig cykla elcykel.
Regeringen lägger nu även avfallsskatt på energiutvinning och den senaste skatten blir förmodligen nådastöten för den här avfallshanteringen. Redan har planerna på ett projekterat värmekraftverk i Stockholmstrakten lagts på is, då investeringskostnaden om fem miljarder kronor inte längre gör det lönsamt att satsa på energiåtervinning.
Om Sverige i stället valt att exportera sin avfallsteknologi hade vi ur det globala avfallet kunnat erhålla cirka 25500 TWh elektricitet (3 MWh/ton x 8,5 miljarder globalt avfall). I princip hade det globala avfallet räckt till att ersätta all elproduktion – inte bara från fossila bränslen som olja, kol och gas utan även från kärnkraft, vatten, vind och sol.
romklubben och klimatdiskursen
Både upphovsmannen bakom Cirkulär Ekonomi, Walter Stahel, och frontfiguren Ellen MacArthur är medlemmar av den ökända tankesmedjan Club of Rome (Romklubben) som grundades 1968. En av männen bakom grundandet var bankmannen David Rockefeller, tillika son till den amerikanska oljemagnaten John D. Rockefeller.
En av männen bakom Romklubben var bankmannen David Rockefeller – son till en av bröderna Rockefeller som grundande Standard Oil. Foto: Shutterstock.
Bröderna Rockefeller grundande 1870 Standard Oil. De såg det som att de hade fått oljan som en gåva från Gud och med den skulle de styra världen. Bland annat sponsrade bröderna det ökända Weimarinstitutet som tvångssteriliserade 400000 människor i trettiotalets Tyskland innan nazisterna tog över makten.
Efter andra världskriget valde bröderna Rockefeller att inrikta sig på miljöfrågor och började sträva efter ett globalt styre med befolkningsminskning och nolltillväxt. Detta skulle uppnås genom propaganda och fejkade rapporter. Metodiskt och tålmodigt byggde man sedan upp klimatdiskursen genom värvning av proselyter och finansiering av en lång rad förment oberoende institutioner, tankesmedjor och organisationer. Tillsammans formar dessa nu en hel kör av oantastliga aktörer som kräver en enda sak: OMEDELBARA ÅTGÄRDER. Ett av rörelsens konstruerade uttryck är ”hållbar utveckling” som bland annat används för att dölja den elitistiska agendan.
Annika Jacobson, som är stabschef hos Isabella Lövin på Miljö‐ och energidepartementet, stod i egenskap ordförande för Greenpeace bakom aktivisters intrång på flera svenska kärnkraftverk i mitten av 2010-talet. Hon försvarade intrången med att de utgjorde ”fredliga stresstest” och att ”civil olydnad är en viktig del av en fungerande demokrati”.
År 2018 fick Greenpeace Fund och deras Swedish Divestment Project 70000 US-dollar av Rockefeller Brothers Fund. Tre månader senare slog Greenpeace Sverige till i en aktion mot Tredje AP‐fonden i Sverige. Foto: Unsplash, Markus Spiske.
Men hur finansierar Greenpeace dessa ”fredliga” aktioner? Knappt ett år efter David Rockefellers bortgång 2017, beviljade Rockefeller Brothers Fund 70 000 US-dollar till Greenpeace Fund och deras Swedish Divestment Project. Tre månader senare slog Greenpeace Sverige till i en aktion mot Tredje AP‐fonden i Sverige. Aktivisterna tog sig in på kontoret och firade ner en banderoll med texten ”Lyd lagen, flytta pengarna” med hänvisning till den nya svenska klimatlag som började gälla i januari 2018. Aktionen syftade till att få AP-fonderna, med samlat investeringskapital på över 1404 miljarder kronor, att avyttra sina aktier i fossil energi.
Vi bevittnar nu den värsta miljö‐ och kapitalförstöringen i modern svensk tid. Miljöpartiet, som inte har mer än 3-4 procents stöd från väljarkåren, gömmer sig bakom miljöfrågorna men har egentligen bara ett enda mål: att hålla sig kvar vid makten till varje pris. Samtidigt går svenska skattepengar till suspekta organisationer som Romklubben med visioner om ett globalt styre med befolkningsminskning och nolltillväxt, vilket ska uppnås genom att man åsidosätter demokratins spelregler.
När vi nu efter COVID-19 ska få Sverige på fötter igen och kickstarta industrihjulen har vi inte det viktigaste på plats: elförsörjningen. Inte heller den så omhuldade svenska välfärden kommer att klara sig om vi ska fortsätta på den inslagna linjen där vi låter suspekta organisationer som Romklubben styra vår energi- och miljöpolitik.